...

Som en jojo åker jag fram och tillbaka mellan tryggheten i dina ord din famn och insikten i hur illa jag tror vet att vi är för varandra. Vi sågs i helgen. Du hade saknat mig. Tänkt på mig. Blivit förvirrad av mig. Med andra har du pratat om mig. Berättat hur dina ben viker sig på grund av mig. Och jag faller. Gång på gång på gång så faller jag för dig. För dina ögon. Din mun. Din lena hud mot mina fingrar.

Men lika snabbt ångrar jag mig. Ser hur jag blir med dig. Anpassar mig efter dig - utan att ens vilja vara som du. Inser att jag inte kan må bra med dig.

Det är inte ditt fel. Bara mitt. Men nu håller jag tyst för ett tag. Låter det sjunka in.
Flyter med och inbillar mig att jag gör aktiva val.

Jag vill tro att du är allt det bra jag bygger upp dig till att vara.
Du säger att du är det. Men jag tror att du ljuger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0