The Quiet Things That No One Ever Knows

Jag har landat. Landat i att jag älskar att känna att jag bara behöver tänka på mig. Att jag får vara viktigast i mitt liv. (Att det livet sedan är kaosartat är sekundärt. Det är i alla fall mitt.) Att inte känna att jag måste höra av mig till någon eller anpassa mig efter någon annans schema. Jag gör vad jag vill när jag vill och vill jag inte göra något så är det okej det med.

Sedan har jag träffat dig ändå. Känt din hud mot min. Det är lustigt hur lite vi har att säga varandra ändå, när det enda vi en gång velat var att ha ett förhållande. Ses varje dag. Prata. Röra. Känna. Jag vet inte var du står. Jag vill inte fråga, för jag tror att det kan sätta saker och ting ur balans. Jag är nöjd i detta nu. Jag har landat. I mitt eget och dina tillfälliga armar. Det är ohållbart, men jag låter mig själv vara lite ego i bara en liten liten stund till ...