...
Jag blir mörkrädd av mig själv och hur jag beter mig och förhåller mig till andra. Varför kan jag inte ha egna föreställningar om vad jag vill och kan? Varför måste jag ta minsta gnutta bekräftelse och svälja med hull och hår? Vad är det som gör att jag inte tackar nej, någonsin? Åh. Ångest. Fylleångest. Alltid. Sluta göra dig själv illa för guds skull. Ingen mår bra av det! Framför allt du. Du är ju älskad ändå.
Kommentarer
Trackback
