...
Så vi sågs. Vi pratade lite. Såg film. Höll oss nära, men rördes knappt. Stämningen mellan oss hade kunnat karvas i med osthyvel. Jag ville inte förstöra. Tränga mig på. Vad du ville vet jag inte. Kommer jag nog inte få veta. Med två veckor och lite perspektiv ser jag det för vad det kan ha varit. Ingenting. Bara något sommarflörtigt.
Jag saknar dig som mest när jag hatar mig som mest. När jag känner mig ful och ensam. Ledsen. Andra gånger skrattar jag åt hur löjligt du får mig att bete mig. Förundras över hur jag kunnat känna så för någon som så uppenbarligen inte går ihop med min värld. Sedan tänker jag att jag kanske skulle behöva kliva ut ut min bubbla ett tag. För en stund, om inte annat.
Dagen efter imorgon kommer det en chans. Att visa vad du kan. Vad du vill. Jag hoppas du tar den. Om inte kommer jag att fälla en liten tår och sedan inget mer. Aktiva beslut. Jag kan inte vänta på någon som inte ens vet att jag väntar. Antingen gör jag något åt det själv, eller så går jag vidare. Nu räcker alla dessa beroenden.
Jag saknar dig som mest när jag hatar mig som mest. När jag känner mig ful och ensam. Ledsen. Andra gånger skrattar jag åt hur löjligt du får mig att bete mig. Förundras över hur jag kunnat känna så för någon som så uppenbarligen inte går ihop med min värld. Sedan tänker jag att jag kanske skulle behöva kliva ut ut min bubbla ett tag. För en stund, om inte annat.
Dagen efter imorgon kommer det en chans. Att visa vad du kan. Vad du vill. Jag hoppas du tar den. Om inte kommer jag att fälla en liten tår och sedan inget mer. Aktiva beslut. Jag kan inte vänta på någon som inte ens vet att jag väntar. Antingen gör jag något åt det själv, eller så går jag vidare. Nu räcker alla dessa beroenden.
Kommentarer
Trackback
