illusionen

Nu har det gått snart tre veckor sedan vi sågs sist. Jag har en hel hög med logiska förklaringar och orsaker till varför jag inte ska tänka på dig. Anledningar till varför du inte är bra för mig - och jag inte är bra för dig. Jag samlar dem på hög. Varje dag hittar jag något mer att lägga dit. Men. Ju mer tid som passerar från det att vi sist sågs desto mer förfinad blir min bild av dig. Det du sagt, det du känt. Det vi hade och kanske fortfarande har - om jag bara vill. Det blir bara mer och mer motsägelsefullt. För du är inte den jag byggt upp dig till att vara. Inte så att du är sämre - bara inte perfekt. Lika perfekt som i mitt huvud. Upplagt för besvikelse. Och innerlig åtrå. Seriöst. Jag vill ha. Nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0