...

Nu har jag bestämt mig - och det här måste jag faktiskt stå fast vid. Han tycker om mig.
På riktigt
. De gånger jag hör av mig bara för att jag saknar någon och tänker att det inte gör något så sårar jag honom, den lilla relation vi har och mig själv genom att inte vara själv.
För jag behöver det. Behöver bita tag i ensamheten och låta den sätta sina spår i mig. Jag behöver känna att jag måste klara mig själv. Ge mig själv den bekräftelse jag behöver. Inte söka den hos någon annan. Så nu kör jag. Ensam. Stark. Inte destruktiv och egoistisk.
Han förtjänar faktiskt mer än så. Det gör jag med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0