...
Så. Vinet bröt ner min så kallade barriär och jag ringde honom. Han ringde mig. Vi pratade. Jag sa att jag saknade honom. Han sa ingenting. Jag sa att jag ändå inte ville ha något. Han sa ingenting. Vi pratade om annat. Jag saknade honom. Han pratade om annat. Jag sa ingenting.
Varför kan det inte bara vara enkelt? Fast det är det ju. Han är ung. Naiv. Förvirrad. Han är en sån som slåss. En sån som leker bort allt. En sån som inte tänker efter. Han snusar. Röker. Spelar dator - jämt. Han är ung. Naiv. Förvirrad.
Men han tycker om mig.
Och det är min typ av kille. Min typ av drog.
Bekräftelsejunkien.
Varför kan det inte bara vara enkelt? Fast det är det ju. Han är ung. Naiv. Förvirrad. Han är en sån som slåss. En sån som leker bort allt. En sån som inte tänker efter. Han snusar. Röker. Spelar dator - jämt. Han är ung. Naiv. Förvirrad.
Men han tycker om mig.
Och det är min typ av kille. Min typ av drog.
Bekräftelsejunkien.
Kommentarer
Trackback
